Skip to content

Christina Lundström Posts

1. Mat jag gillar respektive ogillar

Då var det dags för inlägg nr 1 på ämneslistan, och det ska handla om mat. Start with something you know liksom.

Jag kan givetvis inte lista all mat jag gillar, om någon nu förväntade sig det, utan vi får ta det som gillas mest helt enkelt. Det första jag kommer att tänka på är potatis. Denna fantastiska knöl som kan varieras i oändlighet och där samtliga variationer dessutom är goda? Kokt potatis – gott. Klyftpotatis – gott. Potatismos, bakpotatis, chips, pommes frittes, hasselbackpotatis, potatissallad, potatisgratäng – gott! Lägg till att den typ alltid är närproducerad samt billig så kan man undra varför man ens skulle äta något annat? För att sammanfatta; potatis äger. Något annat som äger är sås, och där inkluderas faktiskt de flesta såser. Givetvis finns det några få som borde skämmas för att kalla sig sås (romsås till exempel), men överlag så kan sås sällan gå fel. Med sås gäller även devisen ju mer desto bättre. Det är dessutom det yttersta komplementet till potatis.

Vad mer, vad mer? Lök har vi förstås, företrädesvis rödlök, gul lök och vitlök. Blir omedelbart skeptisk när en maträtt saknar någon av dessa på ingredienslistan. Vad kan det möjligtvis bli om det inte innehåller lök?? Obs, retorisk fråga. Sen har vi förstås ost, en kommer ju inte från ostrikets hjärta för intet. Ost gör allting bättre, om det så är herrgårdsost på en limpmacka, färskost på ett kex eller fetaost i en sallad. Börjar förövrigt känna att jag drar iväg textmässigt så resten av god mat/maträtter får kort presenteras nedan;
Broccoli, tacos (honungsmelon är obligatoriskt till), allehanda thai/indisk mat, spenat, pizza (med ananas), sparris… Några nämnda, många glömda.

Låt oss gå vidare till mat jag ogillar. Av naturliga skäl så listar jag inte kött eller fisk då jag inte äter dessa. Istället går vi direkt på svamp. Något som man förväntas äta som vegetarian men som jag endast känner avsmak inför. Spelar ingen roll om det är champinjoner, kantareller eller en spexig karl-johan. Egentligen är smaken inte det stora problemet (även om den inte tilltalar mig något vidare), utan konsistensen. Slemmig och gummiaktig = det är inte mat. Sen har vi kapris vilket är nej, bara nej. Kvarg likaså oavsett hur många smaktillsatser de pular ner. Tomater går inte äta råa som de är, men funkar i mat. Juice med fruktkött är djävulens påfund. Har börjat få lite tycke för gröna oliver men svarta är fortfarande usch.

Överlag benämns jag ofta som ganska kinkig med mat men jag tror egentligen inte att det handlar främst om att jag ogillar en massa saker. Snarare är det nog att jag har en ganska bestämd uppfattning om hur vissa saker ska vara för att jag ska vilja äta dem. Jag skulle till exempel aldrig äta blåmögelost på ett kex men gärna i en sås/gratäng. Det finns typ ingen frukt jag tycker är god rumstempererad men äter de flesta om de är kylskåpskalla (eller varma i maträtter). Apelsin/mandarin är dock omständligt för skinnet runt klyftorna går bort = mycket jobb och söl för liten utdelning. Soppor måste vara släta. Ja, ni fattar grejen.

Sammanfattningsvis: Finns mycket jag gillar. Några få grejer jag absolut inte gillar. Är ganska kräsen vad gäller hur saker ska serveras eller tillagas. Därmed förklarar jag ämne nr 1 avklarat.

 

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

The list – When everything else fails

Jag gillar verkligen ingenting av det jag skriver just nu. Jag påbörjar inlägg, skriver några meningar, suddar, skriver igen, inser att det inte blir som jag tänkt mig också raderas det alternativt hamnar i utkast. Jag skulle kanske behöva något fast ämne att skriva utifrån, så tanken slog mig om en sådan 30 dagars bloggchallenge. Inte att avverka ett ämne varje dag för det fungerar inte med mitt schema, men att ändå beta av samtliga en efter en i mån av tid. Kanske slänga in något annat inlägg emellan ifall inspirationen skulle behaga uppenbara sig?
Det svåra är ju då att lista 30 ämnen när man har problem att ens komma på ett… Men eftersom jag sätter reglerna så kan vi lika gärna säga att det blir 19 ämnen. Ja, så gör vi. Ett ihopplock av andras listor samt några egna bidrag generar följande lista med ämnen att beta av:

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

Tid, mörker, ljus, rytm, micro

Just nu är sommar- och vintertid en högaktuell diskussion. Ska det fortsätta? Ska det tas bort? Om så, vilken tid ska vi ha kvar? Osv.

Jag tillhör en av dem som vill ha bort bytet mellan sommar- och vintertid, liksom de flesta andra i min bekantskapskrets. Men även om man delar önskemål, så kan motivationen bakom det ändå skilja sig. Min sambo vill till exempel ha bort det för att hans dygnsrytm rubbas ganska rejält av tidsomställningen. Jag har flera kollegor som vill ha bort vintertiden för häruppe innebär det att det blir kolsvart innan klockan 16 vilket ger upplevelsen av kortare dagar.

Min personliga motivation är lite enklare än så och bottnar i något så trivialt som MICROKLOCKAN. En klocka vars själva identitet bygger på att den ska vara snudd på omöjlig att ställa om. Skulle uppskatta att det tar i snitt ett kvartal innan jag kan förmå mig att verkligen ta tag i det, vilket innebär att googla manualer, ratta och trycka på varenda knapp och hitta funktioner man inte visste fanns (än mindre vad de är bra för) innan man kanske slutligen lyckas med uppgiften. Hade det varit enklare om man bara struntade i alltihop? Kanske. Samtidigt så är det små, mikroskopiska (eller snarare microskopiska, hehe) stresspåslag varje gång man tittar på klockan och hinner få hjärtsnörp innan man kommer ihåg att justja, den går ju en timme fel.

Nu när vi liks är inne på ämnet, finns det egentligen någon god anledning till att micron ska ha en klocka? Är det liksom relevant att veta tiden varje gång man använder den? Varför har inte en massa andra saker i hemmet en klocka? Spisen till exempel? Kökslampan? Eller för all del dörrmattan eller badrumsspegeln? Det känns ungefär lika relevant som att micron ska ha det.

 

Leave a Comment

Personalkonferens med tillhörande bak

Om ni visste hur många inlägg jag påbörjat för att sedan bara radera dem. Har provat allehanda olika ämnen men kan tydligen inte förmå mig skriva något som lever upp till min egna standard. Har jag ovetandes höjt standarden eller är jag bara inne i en kass skrivarperiod? Ingen vet.

För tillfället multitaskar jag lite och försöker parallellt med bloggandet hitta något trevligt recept. Jag har nämligen tagit på mig att baka till veckans PK. Vad är en PK? kanske ni tänker. Jo, det är en helt vanlig APT förutom att den tar plats i Burträsk – saker går lite långsammare där. Så vi harvar på med våra personalkonferenser medan resten av världen gått vidare till arbetsplatsträffar.
OBS! Kan ej styrka sanningshalten i detta, bara en känsla jag har utifrån att jag aldrig hört någon utanför mitt jobb kalla en APT för PK. Dock viktigt att komma ihåg i dessa fake news-tider; en personlig erfarenhet är inte grund för ett så brett antagande. Vårda din källkritik osv.

I alla fall. Det kanske låter mer prestigefyllt än vad det är att ta på sig att baka, som om det vore en helgad uppgift som ska tas på största allvar. Att en dålig kaka är grund för uppsägning. Egentligen är det mer att på mitt jobb gillar vi generellt både att baka och att fika och därför brukar någon alltid ta med något. Ingen inbördes turordning eller något sådant, man bara gör en liten hojt om att jag tar fika den här PK’n sen är det inte mer med det. MEN, det hindrar ju inte en från att vilja göra något gott. I mitt fall är det även en fördel ifall det är tamedpåbussen-vänligt.

Ja… Det var alltså sagan om bakning och PK.

Leave a Comment

Råder bot på kattbristen

För att ha en bloggbeskrivning som lyder ”katter och kanske något annat” så har jag ju skrivit förvånansvärt lite om katter, om något alls? Tur nog så är detta lätt att råda bot på.

Jasha har kommit in i en fas där han går omkring och skriker mycket. Det är svårt att förklara ljudet för han låter inte som andra katter, men det är både lustigt och störande. Helst av allt skriker han precis när vi har lagt oss för att sova, men ibland går det bra 4-5 på morgonen också. Spelar ingen roll om han är nymatad, nygosad eller nybusad, han ska prompt skrika ändå. Sen kan han sluta lika plötsligt och komma och lägga sig. 7års-trots, är det en grej hos katter?

Figaro har fyllt tio och börjat få grå hår i pälsen. Tycker det är lite tidigt då vår överenskommelse är att han bli minst 85 år, men om inte annat så får jag väl ha en grå katt de sista 50 åren. Han var på tandsanering tidigare i år och efter det har jag försökt komma igång med att borsta hans tänder. Jag tänkte att jag skulle göra det 3-4 ggr i veckan för att han inte skulle hata mig fullständigt, men han är ju inte som alla andra katter så det har blivit en stående kvällsrutin. Han sitter och väntar på toalettstolen medan jag borstar mina tänder. Sedan tolererar han att jag borstar hans med en barntandborste, för han vet att efteråt får han lite kattandkräm. Munhygienisk pasta kanske det kallas men det är som tandkräm förutom att smaken är typ lever eller kyckling istället för mint.

Sammanfattningsvis så är de samma underbara, charmiga, skitjobbiga, fantastiska och söta katter som alltid. Dessutom är de alltid beredda att visa tänderna för kameran.

Leave a Comment

Bristande inspiration och snabbgående tid

Jag får verkligen tvinga mig själv att blogga nuförtiden. Jag vet ju att ju mer man ägnar sig åt det desto mer kommer man in i det. Produktion föder kreativitet osv. Har bara svårt att se det för tillfället. Jag förstår inte hur man i tonåren kunde blogga flera gånger dagligen och ständigt ha inlägg på lager i huvudet. Förvisso kan jag inte minnas att jag skrev om något av vikt utan mer om typ ingenting, vilket jag inte får ihop för jag vet att jag ofta läste mina egna inlägg och tyckte att de var underhållande? Jag vet inte om det är en förlorad talang eller om den gått i ide tills vidare. Kan ju även vara så att jag har förfinats lite med åren och helt enkelt har andra krav på vad som kan räknas som underhållande. Vägrar tro att jag kanske peakade rent skrivmässigt i tonåren, det vore för sorgligt.

Hur som haver. På något vis har det blivit söndag trots att det knappt kan ha gått mer än ett par timmar sen jag kom hem från jobbet i fredags. Detta trots att vi har fått en extra timme denna helg. Tänker inte ens fråga hur det kan vara möjligt, det får förbli ett av livets många mysterium.

Leave a Comment

Screen time-rapport

Någon som har funderat hur det går kring mitt mobilanvändande? Nej, givetvis inte, jag är inte så verklighetsfrånvänd att jag inbillar mig det heller. Däremot är jag tillräckligt obrydd för att ändå ge er en uppdatering.

Behold:

En kort analys:

* Det fortsätter att gå lite nedåt i användandet, men inte jättemycket.

* Pokémon Go har släppt en ny generation pokémons och effekten av detta syns tydligt. Spelar dock mest på bussen samt har igång det för att kläcka ägg när jag är ute och går. Med sina dryga 4,5 timmar så fuckar det lite med min Weekly Total, men det må vara. Gotta’ catch ’em all!

*Docs har ersatt BookBeat då jag förvarar mina egna alster där och fick för mig att läsa igenom några av dem denna vecka.

*Sociala medier är nere på 3,5 h per vecka, dvs i snitt 30 minuter / dag. Känns faktiskt riktigt bra att inte lägga lika mycket tid på det längre.

* Safari är likt förut en salig blandning av att läsa nyheter, googla saker, läsa bloggar (Norrans hockeyblogg t ex), spela på lotto på svenskaspel etc.

Allt som allt en positiv förändring! Kommer givetvis att variera från vecka till vecka beroende på vad man har för planer, om man fastnar i en bok, om man surfar på stationära datorn istället mobilen osv. Men överlag går det ändå dra slutsatsen att jag spenderar mindre tid på sociala medier vilket har varit det huvudsakliga målet.

Leave a Comment

Greenburgarförlusten

Jag har varit inne på detta ämne tidigare, men då det ständigt återupprepar sig så tenderar det att med jämna mellanrum bli aktuellt igen; (typ) all köpesmat jag gillar tas antingen bort eller ändras recept på. Vi kommer alla ihåg Gorby’s vegetariska pirog, Daloofs vegetariska vårrullar och Felixs paj med fetaost och grillad paprika. Ingen finns kvar i det goda originalutförandet.

Dessa exempel bleknar dock i jämförelse med det senaste. Detta svek var nämligen så stort och så chockartat att jag knappt kunde tro det till en början. Jag pratar givetvis om försvinnandet av Maxs Greenburgare. Denna burgare som varit det vegetariska huvudalternativet från start, som stått kvar som ”klassikern” när nya alternativ ploppat upp allteftersom. Så helt plötsligt var den borta. Max skyltade länge med utökningen av det vegetariska sortimentet som var på väg, men utelämnade detaljerna kring vad som skulle försvinna. Någon utökning blev det ju inte, utan en ersättning.

Att man då och då byter ut vissa hamburgare och provar nya är ju inga konstigheter på så sätt. Men att man byter ut den enda som egentligen liknar en klassisk burgare fast i vegetarisk tappning tycker jag är mycket märkligt. Bara för att man inte äter kött så ska man tydligen vilja äta jalapeños, bbq-sås och sriachaketchup på sina burgare?

Det finns två små tröster i denna ofantliga tragedi:
1. Jag är inte den enda som har reagerat. Så fort en Max-annons dyker upp på Facebook eller Instagram så ser jag fellow vegetarianer som kräver att Greenburgaren ska göra comeback (trots att det börjar ha gått en tid sen den togs bort).

2. BigSmajl, dvs hamburgerkedjan i Skeå med fulast namn by far, har en burgare som liknar Greenburgaren. Det är samma friterade grönsaksburgare och övriga ingredienser är ungefär samma. Gul lök istället för röd lök, mindre hamburgerbröd, lite annorlunda smak på dressingen osv – men over all väldigt lik. Den kan stilla begäret lite när det är som svårast.

(En del av charmen i att blogga är att man får skriva passionerade och känslofyllda inlägg om saker som i den stora bilden egentligen är totalt betydelselösa. En jävla hamburgare liksom. En god jävla hamburgare för all del, men likväl bara en hamburgare.)

Leave a Comment

Den obligatoriska skämsmappen

Nackdelen med regelbundet pendlande är att musik förbrukas väldigt fort; nya låtar håller inte särskilt många dagar innan de tappar den initiala förtjusningen och därefter är det bara någon vecka bort innan man är rentutsagt less på dem. Då jag alltid funnit det svårt att hitta ny musik så valde jag häromdagen att gå den motsatta vägen – hitta gammal musik. Nu är det en gode omfattande process då musiken ifråga är av slaget att jag laddat hem den (lär väl vara preskriberat by now?) i tonåren och därmed har den flyttats från dator till dator till dator och so on. Hårddisken är lätt funnen men sen ska man trycka på rätt mapp och välja rätt mapp i den mappen, och rätt mapp i den mappen osv osv to infinitive and beyond.

När man väl har tagit sig igenom denna process så upptäcker man ett ganska roligt fenomen. I alla fall om man hade MSN i tonåren samt var väldigt mån om sin image aka ängslig för att betraktas som en tönt med dålig musiksmak. MSN kom nämligen ut med en funktion där man kunde välja att i realtid visa vilken låt man lyssnade på. Enda sättet att hantera det på var givetvis att ha en mapp med låtar/artister som andra gärna fick se att man gillade. Med några knapptryck körde man igång hela mappens innehåll som låtlista och vips så fick alla ens kontakter bevittna ens fantastiska musiksmak och oförnekbara coolhet. I och med detta så föddes även den andra mappen, dvs SKÄMSMAPPEN med stora bokstäver. Där inrymdes alla låtar som man gärna lyssnade på så länge ingen annan fick reda på det. Det var dubbelkontroll på att musikfunktionen på MSN verkligen var av innan man ens vågade öppna mappen.

Denna fördelning har levt kvar på hårddisken och det är ganska underhållande att gå igenom vilka låtar man bemödade sig så med att dölja. Vissa skulle jag kunna stå för idag, andra känner jag att jag gjorde helt rätt i att dölja – så till den gräns att jag inte ens tänker lista dem här. Riktigt vuxen och obrydd blir man kanske aldrig?

Leave a Comment

Ännu en vecka

Vad händer denna vecka då tro? Inget vidare banbrytande dessvärre.

Måndag: Ledig idag. Har handlat och uträttat lite ärenden. Fick även en snabbkurs i Google Analytics så om någon skulle få för sig att besöka den här bloggen så är jag väl förberedd. Beware.

Tisdag: Eventuell lunch med morsan på förmiddagen innan jag åker till Burträsk för att jobba kväll.

Onsdag: Jobb på dagen, inga planer för kvällen.

Torsdag: Jobb på dagen, hockey på kvällen.

Fredag: Jobb dag och kväll. Skulle egentligen ha jobbat kvällen på torsdag men en kollega var snäll och bytte med mig så jag kan gå på matchen. Eller snäll och snäll, tror i och för sig inte det var någon jätteuppoffring att vara ledig en fredagkväll istället för torsdag. Hockey makes you stupid.

Lördag: Ledig och planlös

Söndag: Se lördag.

Leave a Comment