Skip to content

Månad: november 2018

3. En av mina svaga sidor

Givetvis måste jag inleda detta inlägg med ett ödmjukt skämt på egen bekostnad;
Oj, hur ska jag kunna välja bara en svag sida när jag har så många?
Så, skämt avklarat.

Jag tycker inte detta är jättelätt att skriva om, men ändå lättare än om det hade handlat om starka sidor. Att tuta i egen lur har aldrig fallit sig naturligt för mig medan jag är desto bättre på att grubbla över mina egna brister. Den egenskap jag initialt kommer att tänka på vet jag inte riktigt hur jag ska benämna, men velighet eller ambivalens ligger väl kanske närmast. Jag har väldigt svårt att uttrycka starka åsikter just för att jag är så öppen för alla omständigheter. Så pass öppen att jag ofta har svårt att veta vad jag ska tycka. Å ena sidan å andra sidan liksom, i oändlighet. Om vissa personer kan beskrivas som svartvita i sitt tänkande så kan jag då tänkas beskrivs som hela jävla färgskalan. Att kunna se nyanserat på saker är automatiskt inget dåligt men tenderar väl att bli det när det dras till absurdum. Någonstans kanske detta bottnar i en osäkerhet, ska man liksom stå för något så ska man också vara beredd på att bli emotsagd eller tillrättavisad. Ett sätt att försöka föregå det är förstås just att ta hänsyn till varje aspekt och ingångsvinkel, men tyvärr resulterar ju detta sällan i principfasta ståndpunkter. Det är ju lite symptomatiskt för vår tid att tycka något om allt medan jag ofta känner att jag inte vet tillräckligt om något för att uttala mig. Det låter ju ganska sunt, men grejen är den att jag inte heller gärna uttalar mig i ämnen där jag ändå är ganska insatt. När jag väl gör det så är det sällan med en stark övertygelse utan snarare tillbaka till ”å ena sidan, å andra sidan.”

Någonstans här finns det ju en gyllene medelväg och jag skulle gärna jobba lite på att närma mig den. En kan ta hänsyn till alla aspekter men ändå landa i en egen åsikt – väl medveten vid att den inte är ofelbar men ändå går att motivera. Givetvis skulle det underlätta om en kunde bli lite tryggare i vetskapen om att det är okej att någon annan inte håller med en. Man får ändå ha den tilltron till folk man beblandar sig med, att de liksom inte automatiskt ogillar andra bara för att de inte tycker samma sak i en fråga. Folk i min omgivning uttrycker ju ofta åsikter som jag inte delar men för all del kan förstå eller åtminstone respektera utan att det påverkar vad jag tycker för personen (OBS, vissa undantag för typ grundläggande värderingar och människosyn).

Grattis till er som orkat läsa det här inlägget, är ni dessutom några som lyckades följa med och förstå innehållet så är ni fan värda en chokladask. Till er andra kommer här en kort sammanfattning; Jag är en velig person. Tydligen så till den gräns att jag velar lite kring min egen velighet.

 

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

2. Saker jag stör mig på

Detta är då nummer två i listan och min omedelbara tanke är att jag kommer få begränsa mig lite för jag är extremt begåvad vad gäller just detta område – att störa mig på saker.

Ska vi börja väldigt övergripande så stör jag mig ju på vårt samhälle i stort. Alla orättvisor givetvis, all rasism, sexism, trans- och homofobi osv som märks av precis överallt. Normen som har blivit kring att en bra medborgare är en medborgare som producerar, du ska sträva efter att göra karriär och den högst aktade mänskliga egenskapen i jobbsammanhang är att vara stresstålig. Ständig tillväxt där vi aldrig nöjer oss, jorden må gå under men vad gör det när ekonomin blomstrar. Genvägen till välmående är masskonsumtion av egentlig skit som vi hjärntvättas till att tro att vi behöver. Fullt rimliga saker att störa sig på.

Sen är ju även jag människa med allt vad det innebär – dvs att jag kan störa mig på saker som egentligen inte spelar så stor roll. Exempel på detta:

* När folk ska tränga sig på bussen först trots att de inte har busskort utan ska krångla med betalning så att vi andra får stå utanför och trampa i kylan. Visst borde det vara en oskriven regel att endast de med busskort får tränga sig?

* När folk i affärer inte lägger ut avskiljarpinnar efter sina varor på bandet. Så ska man behöva bli osäker på om de faktiskt lagt upp alla sina varor eller om det är fritt fram att börja lasta upp vilket resulterar i att man håller upp kön längre än nödvändigt.

* När man inte bara kan säga som det är utan måste låtsas inte vara medveten kring något. Ett bra exempel är CHL som pågår parallellt med SHL just nu – en europeisk liga som började för några år sedan med de bästa lagen från ett antal olika länder. I Skellefteå och övriga Sverige har man problem med att matcherna typ inte drar något folk och det diskuteras vad i hela världen detta kan bero på? Alternativa förklaringar slängs runt som att det är före löning eller det har nyss varit hemmamatcher i SHL, när den enkla förklaringen är att INGEN BRYR SIG OM CHL. Inte ens lagen bryr sig utan måste låtsas som att det finns ett stort engagemang och att man tar varje match på blodigt allvar. Skellefteå gick vidare till kvartsfinal igår och spelarna kostade inte på sig mer än små leenden. Det norska laget jublade efter varje mål de gjorde medan Skellefteås spelare knappt reagerade när pucken gick in. Ändå ska experter och journalister stryka sig bekymrat på hakan och ställa sig frågan varför publiken uteblir. Fånigt är vad det är och, förstås, störande.

* För att fortsätta på hockeyspåret så är det väldigt mycket som stör mig när jag är på hemmamatcher. Folk kan verkligen inte bete sig i offentliga sammanhang? En tycker ju att det vore givet att man inte tömmer en parfymflaska över kroppen innan man ska sitta bland en massa människor. Eller att man inte tokskriker ilsket varje gång en spelare inte gör som man hade önskat, för att sen sitta helt tyst när det görs mål eller matchen vinns. Vem betalar liksom flera hundra för att sitta och enbart vara arg och skrika oskyldiga platsgrannar i öronen? (OBS – detta beteende ses uteslutande hos äldre män/gubbar). Likaså plingar irritationsklockan till när en i matchpaus t ex ska besöka toaletterna och man knappt kan ta sig fram för att folk kommer ut från läktaren och helt sonika stannar mitt i gången. Sedan träffar de likasinnade idioter och plötsligt har de ett litet idiotgruppsmöte som håller upp flödet av folk från alla håll. Trots att de är en hel grupp så besitter ingen förmågan att se sig omkring och inse att ”oj, vi kanske står lite i vägen för folk”.

Jag stör mig på oändligt mycket mer men givetvis blir det tomt i skallen när man ska försöka komma på allt (förvisso är det en grej som också stör mig). Nu är dock inlägget redan ganska långt och jag tänker att ett uppföljningsinlägg får bli aktuellt framöver.

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

Något kom emellan

Någon som vill gissa varför det har ekat tomt här i en dryg vecka? Har jag haft fullt upp? Har jag jobbat så hårt att jag inte orkat göra mer än att ligga horisontellt den lilla lediga tid som funnits kvar? Nä, inte direkt. Visst var det några stressiga dagar förra veckan med mycket jobb och hockey på hemmaplan men jag var de facto ledig lördag, söndag och måndag. Igår var jag på kurs här i stan plus hade några jobbärenden och idag och imorgon är jag ledig inför jobbhelg. Massor med tid att blogga på ju!? Absolut. Om man inte hittat något annat produktivt att lägga tiden på. Till exempel att man laddat hem sims 4 ”bara för skojs skull” och sedan blivit mer engagerad än planerat och lagt nästan all sin lediga tid på det… Sånt som händer. Men för stunden är jag faktiskt lite less så plötsligt blev det lite tid för bloggen. Ska se om jag till och med förmår mig att beta av något mer ämne på listan.

Leave a Comment

1. Mat jag gillar respektive ogillar

Då var det dags för inlägg nr 1 på ämneslistan, och det ska handla om mat. Start with something you know liksom.

Jag kan givetvis inte lista all mat jag gillar, om någon nu förväntade sig det, utan vi får ta det som gillas mest helt enkelt. Det första jag kommer att tänka på är potatis. Denna fantastiska knöl som kan varieras i oändlighet och där samtliga variationer dessutom är goda? Kokt potatis – gott. Klyftpotatis – gott. Potatismos, bakpotatis, chips, pommes frittes, hasselbackpotatis, potatissallad, potatisgratäng – gott! Lägg till att den typ alltid är närproducerad samt billig så kan man undra varför man ens skulle äta något annat? För att sammanfatta; potatis äger. Något annat som äger är sås, och där inkluderas faktiskt de flesta såser. Givetvis finns det några få som borde skämmas för att kalla sig sås (romsås till exempel), men överlag så kan sås sällan gå fel. Med sås gäller även devisen ju mer desto bättre. Det är dessutom det yttersta komplementet till potatis.

Vad mer, vad mer? Lök har vi förstås, företrädesvis rödlök, gul lök och vitlök. Blir omedelbart skeptisk när en maträtt saknar någon av dessa på ingredienslistan. Vad kan det möjligtvis bli om det inte innehåller lök?? Obs, retorisk fråga. Sen har vi förstås ost, en kommer ju inte från ostrikets hjärta för intet. Ost gör allting bättre, om det så är herrgårdsost på en limpmacka, färskost på ett kex eller fetaost i en sallad. Börjar förövrigt känna att jag drar iväg textmässigt så resten av god mat/maträtter får kort presenteras nedan;
Broccoli, tacos (honungsmelon är obligatoriskt till), allehanda thai/indisk mat, spenat, pizza (med ananas), sparris… Några nämnda, många glömda.

Låt oss gå vidare till mat jag ogillar. Av naturliga skäl så listar jag inte kött eller fisk då jag inte äter dessa. Istället går vi direkt på svamp. Något som man förväntas äta som vegetarian men som jag endast känner avsmak inför. Spelar ingen roll om det är champinjoner, kantareller eller en spexig karl-johan. Egentligen är smaken inte det stora problemet (även om den inte tilltalar mig något vidare), utan konsistensen. Slemmig och gummiaktig = det är inte mat. Sen har vi kapris vilket är nej, bara nej. Kvarg likaså oavsett hur många smaktillsatser de pular ner. Tomater går inte äta råa som de är, men funkar i mat. Juice med fruktkött är djävulens påfund. Har börjat få lite tycke för gröna oliver men svarta är fortfarande usch.

Överlag benämns jag ofta som ganska kinkig med mat men jag tror egentligen inte att det handlar främst om att jag ogillar en massa saker. Snarare är det nog att jag har en ganska bestämd uppfattning om hur vissa saker ska vara för att jag ska vilja äta dem. Jag skulle till exempel aldrig äta blåmögelost på ett kex men gärna i en sås/gratäng. Det finns typ ingen frukt jag tycker är god rumstempererad men äter de flesta om de är kylskåpskalla (eller varma i maträtter). Apelsin/mandarin är dock omständligt för skinnet runt klyftorna går bort = mycket jobb och söl för liten utdelning. Soppor måste vara släta. Ja, ni fattar grejen.

Sammanfattningsvis: Finns mycket jag gillar. Några få grejer jag absolut inte gillar. Är ganska kräsen vad gäller hur saker ska serveras eller tillagas. Därmed förklarar jag ämne nr 1 avklarat.

 

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

The list – When everything else fails

Jag gillar verkligen ingenting av det jag skriver just nu. Jag påbörjar inlägg, skriver några meningar, suddar, skriver igen, inser att det inte blir som jag tänkt mig också raderas det alternativt hamnar i utkast. Jag skulle kanske behöva något fast ämne att skriva utifrån, så tanken slog mig om en sådan 30 dagars bloggchallenge. Inte att avverka ett ämne varje dag för det fungerar inte med mitt schema, men att ändå beta av samtliga en efter en i mån av tid. Kanske slänga in något annat inlägg emellan ifall inspirationen skulle behaga uppenbara sig?
Det svåra är ju då att lista 30 ämnen när man har problem att ens komma på ett… Men eftersom jag sätter reglerna så kan vi lika gärna säga att det blir 19 ämnen. Ja, så gör vi. Ett ihopplock av andras listor samt några egna bidrag generar följande lista med ämnen att beta av:

1. Mat jag gillar respektive ogillar
2. Saker jag stör mig på
3. En av mina svaga sidor
4. Mina boenden genom åren
5. Vad är jag rädd för
6. Mina morgonrutiner
7. Detta visste ni inte om mig
8. Vad har jag alltid med mig ut
9. Sätt jag förändrats på de senaste 10 åren
10. Såhär sover jag
11. Mitt favoritdjur
12. Såhär tror jag att jag uppfattas av andra
13. Min garderob
14. Mina 3 favoritsaker i hemmet
15. Favorit-ord/uttryck
16. Rangordna årstiderna
17. Något jag vill bli bättre på
18. Min hemort
19. Detta uppskattar jag hos andra människor

Leave a Comment

Tid, mörker, ljus, rytm, micro

Just nu är sommar- och vintertid en högaktuell diskussion. Ska det fortsätta? Ska det tas bort? Om så, vilken tid ska vi ha kvar? Osv.

Jag tillhör en av dem som vill ha bort bytet mellan sommar- och vintertid, liksom de flesta andra i min bekantskapskrets. Men även om man delar önskemål, så kan motivationen bakom det ändå skilja sig. Min sambo vill till exempel ha bort det för att hans dygnsrytm rubbas ganska rejält av tidsomställningen. Jag har flera kollegor som vill ha bort vintertiden för häruppe innebär det att det blir kolsvart innan klockan 16 vilket ger upplevelsen av kortare dagar.

Min personliga motivation är lite enklare än så och bottnar i något så trivialt som MICROKLOCKAN. En klocka vars själva identitet bygger på att den ska vara snudd på omöjlig att ställa om. Skulle uppskatta att det tar i snitt ett kvartal innan jag kan förmå mig att verkligen ta tag i det, vilket innebär att googla manualer, ratta och trycka på varenda knapp och hitta funktioner man inte visste fanns (än mindre vad de är bra för) innan man kanske slutligen lyckas med uppgiften. Hade det varit enklare om man bara struntade i alltihop? Kanske. Samtidigt så är det små, mikroskopiska (eller snarare microskopiska, hehe) stresspåslag varje gång man tittar på klockan och hinner få hjärtsnörp innan man kommer ihåg att justja, den går ju en timme fel.

Nu när vi liks är inne på ämnet, finns det egentligen någon god anledning till att micron ska ha en klocka? Är det liksom relevant att veta tiden varje gång man använder den? Varför har inte en massa andra saker i hemmet en klocka? Spisen till exempel? Kökslampan? Eller för all del dörrmattan eller badrumsspegeln? Det känns ungefär lika relevant som att micron ska ha det.

 

Leave a Comment

Personalkonferens med tillhörande bak

Om ni visste hur många inlägg jag påbörjat för att sedan bara radera dem. Har provat allehanda olika ämnen men kan tydligen inte förmå mig skriva något som lever upp till min egna standard. Har jag ovetandes höjt standarden eller är jag bara inne i en kass skrivarperiod? Ingen vet.

För tillfället multitaskar jag lite och försöker parallellt med bloggandet hitta något trevligt recept. Jag har nämligen tagit på mig att baka till veckans PK. Vad är en PK? kanske ni tänker. Jo, det är en helt vanlig APT förutom att den tar plats i Burträsk – saker går lite långsammare där. Så vi harvar på med våra personalkonferenser medan resten av världen gått vidare till arbetsplatsträffar.
OBS! Kan ej styrka sanningshalten i detta, bara en känsla jag har utifrån att jag aldrig hört någon utanför mitt jobb kalla en APT för PK. Dock viktigt att komma ihåg i dessa fake news-tider; en personlig erfarenhet är inte grund för ett så brett antagande. Vårda din källkritik osv.

I alla fall. Det kanske låter mer prestigefyllt än vad det är att ta på sig att baka, som om det vore en helgad uppgift som ska tas på största allvar. Att en dålig kaka är grund för uppsägning. Egentligen är det mer att på mitt jobb gillar vi generellt både att baka och att fika och därför brukar någon alltid ta med något. Ingen inbördes turordning eller något sådant, man bara gör en liten hojt om att jag tar fika den här PK’n sen är det inte mer med det. MEN, det hindrar ju inte en från att vilja göra något gott. I mitt fall är det även en fördel ifall det är tamedpåbussen-vänligt.

Ja… Det var alltså sagan om bakning och PK.

Leave a Comment