Månad: september 2018

Vi har ju genomlidit en vidrigt varm sommar här uppe i Skellefteå, i flera veckor växlade temperaturen mellan 28-32 grader. Jag jobbade hela denna värmeperiod och de lediga dagar man hade spenderades framför fläkten (vi hann precis köpa 2 st innan fläktbristen lamslog hela landet). Lagom till att temperaturen började droppa till härligt svala 22-23 grader så fick vi semester och drog iväg till Prag. Vår första dag där möttes vi av strålande sol och 33-34 grader. Efter flygandet och incheckadet på hotellet så gav vi oss ut på en första promenad och stektes levande på kullerstenen. Kom inte ihåg hur länge vi var ute innan vi kom fram till att vi ville 1, slippa solen och 2, äta. En indisk restaurang med gott betyg fanns inom gångavstånd och vi gick fel några gånger innan vi slutligen anlände. Vid den här tidpunkten kändes det som om blodet kokade i ådrorna och vår räddning blev att hamna vid ett bord intill en fläkt. När vi beställt våra maträtter så ägde följande konversation rum;
Kyparen: And hos spicey would you like it, on a scale from one to ten?
Jag: What’s medium?
Kyparen: That’s five.
Jag: Ok, I’ll take five then.
Kyparen (med skeptiskt och lite oroat uttryck): Like this; one to three are those considered mild.
Förstod inte riktigt hans oro och föreställde mig att han tänkte att som tjej kunde jag inte uppskatta stark mat men jag är ju inte den som står på mig så jag gjorde honom till viljes.
Jag: I’ll take three then.

Vi njuter av fläkten och häller i oss kall pepsi i väntan på maten och har väl fått ner temperaturen till under kokande när maten väl anländer. Den ser ljuvlig ut. Den doftar ljuvligt. Den smakar ljuvligt, men, DEN ÄR SÅ IN I HELVETES JÄVLA STARK. Hela munnen värker, ögonen tåras, näsan rinner och jag snörvlar och häller i mig pepsi och vatten mellan varje tugga. Den lilla svalka jag nyss avnjutit är som bortblåst och det brinner i hals och svalg. Grejen är den hettan i maten inte förstör smaken så det är fortfarande väldigt, väldigt gott medan jag fortfarande är väldigt, väldigt hungrig. Så jag äter upp allt i ett förvirrat inferno av njutning och självplågeri och trotsar smärtan in till slutet då jag slickar den sista såsen av skeden. Fredrik hade tagit 4 på kryddskalan men har generellt en högre tolerans för styrka så han gick igenom ungefär samma process med sin mat. Under denna ambivalenta måltid noterade vi att på andra sidan gatan ligger det en kyrkogård, och vi är till denna dag övertygade om att där vilar de som var kaxiga nog att välja 10 på skalan.

Kuriosa: Vi besökte restaurangen två gånger till under vår resa. Andra gången tog jag 1, och den var inte kryddig överhuvudtaget. Tredje gången tog jag två, den var precis lika stark som tre. Blir det någonsin en fjärde gång så har jag höga förhoppningar på 1,5.

Leave a Comment

Efter ett ganska långt uppehåll så tänker man att det kanske är aktuellt att rapportera vad som har hänt sen sist. Nu kommer jag i ärlighetens namn inte ihåg hur länge sen ”sen sist” var och får frammana lite ork till att kolla det. Sist jag bloggade på förra bloggen var alltså 11 maj 2017 (då jag lämnade er med ett väldigt spännande inlägg om hur tålamodsprövande plastfolie kan vara, inte kunde man ana att inspirationen tröt?). I alla fall, då det handlar om över ett år så ska jag göra det enkelt för mig och bara ta de första grejerna som ploppar upp i huvudet och sammanfatta dem kort.

Semestern 2017; En dryg vecka i Paris och ytterligare en dryg vecka i Göteborg. Paris var en perfekt mix av sevärdheter, chill på hotellet, god mat och (hyfsat) billiga drinkar. Staden var vacker, biltrafiken var galen och karikatyristerna som jagade en längs turiststråken likaså. Dagliga temperaturer på 28-30 grader var lite påfrestande men med mycket vatten och solkräm så gick även det att övervinna. Göteborg blev dessvärre sjukstuga deluxe. Deluxe skriver jag då jag var såpass förkyld och febrig att jag inte gick och såg Bad Religion spela på Liseberg. I vanliga fall när jag är förkyld så låter jag inte det hindra mig från att göra ens de tråkiga saker livet kräver (städa, tvätta, handla etc), så innan jag stannar hemma från en Bad Religion-konsert ska jag vara gode dålig, borderline döende. Lagom tills jag började må bättre var det Fredriks tur att trilla dit så sammanfattningsvis hade vi en väldigt lugn Göteborgsvistelse. Jag passade på att skaffa mig en mal på högerhanden men that’s about it.

November 2017; En vecka i Göteborg, bl a för att se In Flames och Five Finger Death Punch. Ingen av oss blev förkylda.

Juli 2018; Titanicutställningen har ju varit i stan i år och kraftigt annonserat för detta så givetvis kände vi att ett besök var på sin plats. Betyget efteråt var… Sådär. Först och främst så har vi ju haft en alltigenom stekhet sommar och utställningshallen hade inga förmildrande egenskaper i form av fläktar eller AC. Fakta är liksom inte lika roligt att ta till sig när hjärnan håller på rinna ut ur öronen på en. Sen var hela konceptet att en lyssnade på en bandad röst i hörlurar som guidade en genom utställningen, och som helt byggde på att alla människor gick dit den sa när den sa det och vi alla vet ju hur benägna människor är att följa den allmänna ordningen för allas trevnad. Allt som allt så var det ju ändå innehållet intressant och hade det inte varit för värmen och andra människor så hade den fått 4/5.

Semestern 2018: Denna gång blev det en dryg vecka i Prag och knappt två veckor i Göteborg. Prag var precis så vackert som alla säger att det är. Bortsett från en hop-on-hop-off-buss och en bussresa till Kutna Hóra så gick vi överallt dit vi skulle. Spelade liksom ingen roll var man var eller åt vilket håll man vred huvudet, det fanns någon fint eller intressant att se överallt. Hotellet vi bodde på var egentligen lite för fancy för att jag skulle känna mig helt bekväm. Man fick liksom champagne till frukosten och det satt en person och spelade piano medan man åt. I ärlighetens namn hade de kunnat skippa det och lägga mer resurser på sin äggröra som dessvärre inte levde upp till min standard. Bäst på resan måste i alla fall ha varit Kutna Hóra. Det är en medeltidsstad som ligger ungefär 7 mil utanför Prag och vi köpte biljetter till en guidad tur dit på hotellet. Utöver den otroligt vackra staden så var det även en upplevelse att besöka The Bone Chapel – ett kapell som innehåller ben från uppskattningsvis 40 – 60 tusen människor. Kranium staplade i drivor, ryggrader som utgör stommen i en ljuskrona och diverse benpipor anordnade i olika mönster på väggen. Lika bisarrt som fascinerande.
När vi kom till Göteborg så var jag övertygad om att jag skulle bli sjuk men jag kan inte ha slappnat av särskilt mycket för det blev jag inte. Det blev Fredrik däremot. En blandning av lata och aktiva dagar. Kommer fortfarande ihåg hur ljuvt det var att efter 2 veckor i storstadsmiljöer besöka Botaniska trädgården där det var så jävla tyst och skönt, helt avskilt från trafikbruset. Det var lite som att komma in i en annan tidszon där sekunder inte gick riktigt lika snabbt längre. Detta tilltag kompenserades det för någon dag senare när vi åkte till Gekås.

Jag tror att vi sätter punkt för det här inlägget nu och låter de saker jag glömt presenteras framöver istället.

Leave a Comment

Ny blogg, nya tag. Eller hur var det?

Det var ganska många månader sedan jag fick hjälp att fixa denna domän (som sambo till en utvecklare är det väl lika med en hädelse att använda blogg.se som jag gjorde tidigare?), men det har varit svårt att ta sig för att skriva. Tror att när det har blivit ett långt uppehåll så känner jag plötsligt sådan prestige inför skrivandet. Det måste liksom vara roligt, intressant och spot on för att det ska vara berättigat att ägna sig åt det. Dum tanke utan egentlig substans förstås (såna har jag gott om) men ibland tar det ändå lite tid att komma över det. Men nu bestämmer jag att jag är det. Över det, alltså.

Vad mer behöver man skriva i ett premiärinlägg? Ingenting, tror jag bestämt.

Leave a Comment