Vi har ju genomlidit en vidrigt varm sommar här uppe i Skellefteå, i flera veckor växlade temperaturen mellan 28-32 grader. Jag jobbade hela denna värmeperiod och de lediga dagar man hade spenderades framför fläkten (vi hann precis köpa 2 st innan fläktbristen lamslog hela landet). Lagom till att temperaturen började droppa till härligt svala 22-23 grader så fick vi semester och drog iväg till Prag. Vår första dag där möttes vi av strålande sol och 33-34 grader. Efter flygandet och incheckadet på hotellet så gav vi oss ut på en första promenad och stektes levande på kullerstenen. Kom inte ihåg hur länge vi var ute innan vi kom fram till att vi ville 1, slippa solen och 2, äta. En indisk restaurang med gott betyg fanns inom gångavstånd och vi gick fel några gånger innan vi slutligen anlände. Vid den här tidpunkten kändes det som om blodet kokade i ådrorna och vår räddning blev att hamna vid ett bord intill en fläkt. När vi beställt våra maträtter så ägde följande konversation rum;
Kyparen: And hos spicey would you like it, on a scale from one to ten?
Jag: What’s medium?
Kyparen: That’s five.
Jag: Ok, I’ll take five then.
Kyparen (med skeptiskt och lite oroat uttryck): Like this; one to three are those considered mild.
Förstod inte riktigt hans oro och föreställde mig att han tänkte att som tjej kunde jag inte uppskatta stark mat men jag är ju inte den som står på mig så jag gjorde honom till viljes.
Jag: I’ll take three then.
Vi njuter av fläkten och häller i oss kall pepsi i väntan på maten och har väl fått ner temperaturen till under kokande när maten väl anländer. Den ser ljuvlig ut. Den doftar ljuvligt. Den smakar ljuvligt, men, DEN ÄR SÅ IN I HELVETES JÄVLA STARK. Hela munnen värker, ögonen tåras, näsan rinner och jag snörvlar och häller i mig pepsi och vatten mellan varje tugga. Den lilla svalka jag nyss avnjutit är som bortblåst och det brinner i hals och svalg. Grejen är den hettan i maten inte förstör smaken så det är fortfarande väldigt, väldigt gott medan jag fortfarande är väldigt, väldigt hungrig. Så jag äter upp allt i ett förvirrat inferno av njutning och självplågeri och trotsar smärtan in till slutet då jag slickar den sista såsen av skeden. Fredrik hade tagit 4 på kryddskalan men har generellt en högre tolerans för styrka så han gick igenom ungefär samma process med sin mat. Under denna ambivalenta måltid noterade vi att på andra sidan gatan ligger det en kyrkogård, och vi är till denna dag övertygade om att där vilar de som var kaxiga nog att välja 10 på skalan.
Kuriosa: Vi besökte restaurangen två gånger till under vår resa. Andra gången tog jag 1, och den var inte kryddig överhuvudtaget. Tredje gången tog jag två, den var precis lika stark som tre. Blir det någonsin en fjärde gång så har jag höga förhoppningar på 1,5.
Leave a Comment